Det är på framridningsbanorna jag hälls av allt hänger när jag är ute på hästtävlingar. Det är här man ser hur häst, ägare, ryttare och tränare behandlar varandra. Jag kollar hur hästarna värms upp och om komunikationen och respeten från båda delar av ekipaget sammstämmer. Allt för offta får man se ryttare och tränare som försöker lära hästen tex spinna eller slide stopp på framridningsbanan! Ärligt talat, om inte rörelserna sitter när man åker hemifrån, tror man då på fullaste allvar att man kan lära både hästen och sig själv dem under en timme före start? Jag har sett mycket dålig hästhantering men även mycket bra. En kille som jag fastnat för är Tommy Arvidsson. Han tävlar och tränar både människor och hästar i diverse westerngrenar som har med kor att göra. Både hanns hästar och elever är lugna och poestiva.
Varför är det här så viktigt för mig? Jo för om tre år när jag själv skall lämna bort min lilla ögonsten så vill jag att han skall hamna hos en människa som tränar honom med hjärtat och inte med händerna. Någon som inte forserar fram resultat bara för att tiden och pengarna inte räcker till. Hällre en häst som är positivt inställd och jag lusfattig, än att jag får tillbax en inbrokad, kuvad varelse men har sparat några tusenlappar.
Så om tre år när Sammie är fyra är valet av tränare till honom enkel. Här är en länk till hans sida om någon blev nyfiken ;)
http://www.tommyarvidsson.se/index.php?option=com_wrapper&view=wrapper&Itemid=1
Han har även tagit fram dressyrhästar för högre tävlingar. Samarbetar med nån halvblodsuppfödare.
SvaraRaderaVi hade han på Hästpedagogutbildningen för en dag då han red tre hästar. Mycket sympatisk och superduktig!
Sara